Fotobok

Baggensfjärden är Saltsjöbadens mest öppna och välkända fjärd, med en tydlig koppling både in mot land och ut mot skärgården. Fjärden används året runt och rymmer allt från segling till olika vattenaktiviteter. Årstidernas skiftningar är tydliga här, med sommarens intensiva båtliv, höstens färger, dimmiga septemberdagar och vintrar då isen lägger sig i skyddade vikar.

I bildserien visas fjärden ur flera perspektiv: drönarbild över fjärden med Hotellviken i förgrund, sommar- och höstmotiv, septemberdimma, vinterbilder samt aktiviteter som seglarskola och vindsurfare i hård vind. Tillsammans ger de en samlad bild av hur varierad och levande Baggensfjärden är genom året.

Baggenstäket är en av de mest särpräglade passagerna i Saltsjöbaden – ett smalt slingrande sund mellan Baggensfjärden och Lännerstasundet. Här har människor i århundraden färdats, handlat och passerat genom en av skärgårdens naturliga flaskhalsar.

På denna plats står monumentet över slaget vid Baggenstäket, en påminnelse om de strider som utkämpades här under oroliga tider i början av 1700‑talet. Även om Baggenstäket inte var en del av de stora fältslagen i Mälardalen, var sundet strategiskt viktigt som infart mot Stockholm. I bild får vi se hur historien levandegörs när Armémuseet och Svenska Lif:Compagniet återskapar karolinsk exercis och miljö i samband med 300‑årsminnet – uniformer, formationer och rörelser som för tankarna tillbaka till stormaktstidens Sverige.

En annan del av Baggenstäkets historia är Knapens hål, det trånga sundet som fått sitt namn efter tullaren Knapen som en gång bodde här och kontrollerade trafiken. I bild passerar M/S Gustafsberg VII genom öppningen – en vacker kontrast mellan dagens stillsamma skärgårdstrafik och den tid då varje båt som gled igenom var föremål för tull, misstänksamhet eller nyfikenhet.

Erstaviken sträcker sig mellan Saltsjöbaden och Tyresö och är ett av de största sammanhängande vattenområdena i trakten. Viken har varit en viktig del av landskapet i århundraden, både som naturmiljö och som del av godset Erstavik, vars marker sträcker sig runt hela den inre delen av viken. Godset har anor från 1500‑talet och är ett av de bäst bevarade herrgårdslandskapen i regionen, med skogar, betesmarker och strandängar som fortfarande präglas av äldre markanvändning.

Landskapet runt Erstaviken har alltid varit öppet och variationsrikt. De skogsklädda höjderna, de långgrunda stränderna och de skyddade vikarna har gjort området till en naturlig plats för både friluftsliv och sjötrafik. Under 1800‑ och tidigt 1900‑tal användes viken av fiskare, sommargäster och båttrafik som rörde sig mellan gårdarna och skärgården. När Saltsjöbaden växte fram blev Erstaviken en av de platser där naturen fick fortsätta att dominera, samtidigt som badplatser och stigar gjorde området mer tillgängligt.

Erstaviken – En magisk morgon
En decembermorgon vid Erstaviksbadet kan landskapet förändras på några minuter. Kylan ligger tung över viken, strandkanten är isbelagd och solen står precis under horisonten. När ljuset börjar bryta igenom möter det den täta sjöröken som driver in över vattnet och skapar ett skiftande dis mellan hav och himmel.

I bildserien visas hur sjöröken, det första ljuset och de frusna strandlinjerna tillsammans formar tillfälliga naturmotiv. Isformationer, dis och låg sol skapar mönster som bara uppstår under några få minuter. Här visar jag nio bilder från en morgon som blev en verklig högtidsstund vid Erstaviken.

Erstaviks herrgård utgör kärnan i ett av de mest sammanhängande natur- och kulturlandskapen i regionen. Området omfattar omkring 2 100 hektar mark i Nacka kommun och ytterligare cirka 300 hektar fördelat på ett femtontal öar i Tyresö kommun. Det är en miljö av riksintresse, formad och bevarad av tidigare och nuvarande innehavare och deras medarbetare. Fastigheterna ägs idag av Herman Petersen Fideikommiss AB.

I bildserien visas herrgården en tidig morgon i lågt varmt solljus, där byggnader och natur får långa, mjuka skuggor.
Kombinationen av ljuset, naturen och de historiska miljöerna skapar motiv som framhäver platsens karaktär.

Här presenteras en serie bilder som fångar den stilla och vackra stunden vid Erstaviks herrgård.

Gamla elverket vid Hotellviken uppfördes 1895 av ingenjören och uppfinnaren Gustaf de Laval, som en del av de tidiga tekniska satsningarna i det nygrundade Saltsjöbaden. Elverket var en av de första byggnaderna i området som hade en ren industriell funktion. Det spelade en viktig roll i att förse de första villorna, Grand Hotel och hamnområdet med elektricitet. Att ett privat samhälle som Saltsjöbaden hade ett eget elverk redan på 1890‑talet var ovanligt och visar hur modern och framåtblickande orten var redan från början.

Byggnaden ritades i en stil som förenar industriarkitektur med tidstypisk elegans: höga fönster, murade detaljer och en proportionering som gör att huset smälter in i miljön trots sin ursprungliga funktion. Elverket var i drift under de första decennierna av Saltsjöbadens utveckling, innan större regionala kraftlösningar tog över.

När elproduktionen flyttade ut fick byggnaden nya användningsområden, men den behöll sin plats som ett av de mest karakteristiska husen vid Hotellviken. I dag används den av KSSS, och den utgör ett välkänt inslag i hamnmiljön — en påminnelse om den tid då Saltsjöbaden byggdes upp med både teknisk ambition och estetisk omsorg.

Saltsjöbanan invigdes 1893 och blev snabbt en avgörande länk mellan Stockholm och det nygrundade Saltsjöbaden. Järnvägen var en central del av K.A. Wallenbergs vision om ett modernt villasamhälle vid havet, där bekväma transporter var en förutsättning för att locka både boende och besökare. De tidiga loken och vagnarna var typiska för 1890‑talets järnvägar: träinredda kupéer, öppna plattformar och ånglok som satte sin prägel på resandet under många år.

En av de mest nyskapande idéerna var de höga, uppbyggda perrongerna. De gjorde det möjligt att kliva rakt in i vagnarna utan trappsteg — något som var mycket ovanligt i Sverige vid den tiden. Lösningen var inspirerad av järnvägar i USA, där höga plattformar redan var i bruk. Saltsjöbanan blev därför en av de första svenska järnvägarna som införde detta. Det bidrog till att ge banan en modern och internationell prägel redan från start.

Under de första decennierna gick tågen tätt, särskilt sommartid när badgäster, hotellgäster och sommargäster reste mellan staden och kusten. Perrongerna i Saltsjöbaden fylldes av resenärer med koffertar, picknickkorgar och badutrustning. Tåget blev en självklar del av vardagen för dem som arbetade i området. Järnvägen formade också bebyggelsen — stationerna blev naturliga knutpunkter där butiker, pensionat och små verksamheter växte fram.

I dag är de tidiga tågen en del av områdets tekniska och kulturella historia. Stockholm–Saltsjöns Museiförening har renoverat ett av de äldre tågen och låter det med jämna mellanrum rulla igen. Under dessa nostalgiturer får resenärerna uppleva hur det en gång lät, luktade och kändes att färdas längs banan — med träbänkar, öppna fönster och det karakteristiska dunket från rälsen.

I bildserien visas tåget under en sådan tur: detaljer från loket, de klassiska vagnarna och stämningen kring perrongen. Tillsammans ger motiven en påminnelse om hur resandet en gång såg ut längs Saltsjöbanan, och hur järnvägen bidrog till att forma det Saltsjöbaden vi känner i dag.

Saltsjöbadens golfklubb grundades 1929 och hör till de äldsta i regionen. Anläggningen kom till under en tid då friluftsliv, rekreation och idrott fick en allt större betydelse i Saltsjöbaden, och banan blev snabbt en naturlig del av ortens identitet. Den anlades i ett varierat landskap där skog, öppna ytor och höjdskillnader skapar en tydlig koppling mellan natur och spelmiljö.

Golfbanan har alltid varit lika mycket en plats för promenader och naturupplevelser som för själva spelet. Många Saltisbor har genom åren rört sig här oavsett om de har haft klubbor i handen eller inte.

Motiven lyfter fram naturen, ljuset och terrängen som omger banan och visar hur området är lika vackert för den som promenerar som för den som spelar golf. Endast en av bilderna visar en golfare — resterande bilder låter miljön tala för sig själv.

Grand Hotel Saltsjöbaden uppfördes på initiativ av K.A. Wallenberg och invigdes 1893 av kung Oscar II. Hotellet var en central del av visionen om Saltsjöbaden som ett svenskt svar på de stora badorterna i Europa. Arkitekten Erik Josephson ritade en byggnad som förenade prakt, elegans och en tydlig inspiration från Rivieran. De kupolkrönta tornen, de tvärställda flyglarna och den borglika siluetten gjorde hotellet till ett landmärke redan från början.

Under sina första decennier besöktes Grand Hotel av kungligheter, internationella gäster, societeten och Stockholmsbor som sökte rekreation vid havet. Hotellet var navet i det unga Saltsjöbaden — här hölls konserter, baler, konferenser och stora sällskapssammankomster. Samtidigt blev byggnaden en fond för vardagslivet i Hotellviken: båtar, badgäster, seglingar och promenader.

Genom åren har hotellet förändrats, men alltid med respekt för den ursprungliga arkitekturen. I dag pågår en omfattande men varsam renovering under den nya ägarens ledning. Arbetet syftar till att återställa mycket av den historiska karaktären, samtidigt som byggnaden anpassas till modern användning. Det är en av de största satsningarna på hotellet sedan 1800‑talet. Den kommer att förnya anläggningen utan att den förlora sin själ.

Den villa, som idag kallas Grünevaldvillan, ritades1893 av arkitekten Ferdinand Boberg. Den stod färdig 1895 som en av de tidiga Saltsjöbadsvillorna som var avsedda för året‑runt‑boende. Huset hette ursprungligen Villa Lugnet och ligger på en sluttningstomt nära vattnet, där den har blivit ett välkänt inslag i den äldre bebyggelsen.

Konstnären Isaac Grünewald köpte villan 1936 och gav den namnet Saltsjöklack. År 1942 lät han uppföra en fristående ateljé på tomten, ritad för att ge optimalt ljus till hans arbete. I dag är ateljén sammanbyggd med villan, vilket gör att man upplever hela anläggningen som ett enda huskomplex.

Gröna Dalen är ett naturområde mellan Saltsjöbaden och Fisksätra, där skogspartier och öppna ytor bildar en grön passage genom landskapet. Före motorvägens tillkomst var denna passage den enda vägen till Saltsjöbaden. Gröna dalen har därför en lång historia som en viktig förbindelse.

I dag utvecklas Gröna Dalen med nya aktivitetsytor som fotbollsplan, utegym och förbättrade gångstråk, samtidigt som naturen behåller sin öppna och lättillgängliga karaktär.

Gåsparken i Neglinge är en liten grön plats som har fått sitt namn från den gåsskulptur som står mitt i parken. Skulpturen är skapad av konstnären Edvin Öhrström. Den sattes upp 1985, och har sedan dess blivit välkänd i parken. Öhrström är kanske mest känd för glasobelisken Kristallvertikalaccent vid Sergels torg, men han arbetade även i brons och sten, där djurmotiv ofta återkom.

Hotellviken är en skyddad vik in mot Grand Hotel från Baggensfjärden. Den har varit en central del av Saltsjöbadens identitet ända sedan orten grundades på 1890‑talet. När K.A. Wallenberg lät uppföra hotellet och de första villorna var det just denna vik som gav platsen sin karaktär.

Redan tidigt blev Hotellviken en livlig plats. Här lade ångbåtar till med gäster som skulle vidare till hotellet och små roddbåtar och segeljollar rörde sig mellan bryggorna. Under 1900‑talets första decennier var viken också en naturlig scen för badliv, promenader och sällskapsliv — en fond till det eleganta hotellområdet.

I dag är Hotellviken fortfarande en av Saltsjöbadens mest välkända platser. Viken används av både boende och besökare. Man paddlar, badar, seglar eller promenerar längs strandlinjen. Den är också en viktig del av KSSS verksamhet, med jolleseglingar, träningar och tävlingar som ger liv åt vattnet.

Idrottsplatsen i Saltsjöbaden anlades och invigdes i början av 1940 talet, under en period då området växte snabbt och behovet av gemensamma aktivitetsytor ökade. Marken där planen ligger var tidigare en del av Neglinge gårds ägor och låg långt tillbaka i tiden under vatten, innan viken fylldes ut i samband med att Saltsjöbaden började byggas ut kring sekelskiftet 1900.

När idrottsplatsen stod klar blev den snabbt en naturlig samlingspunkt för skolor, föreningsliv och lokala evenemang. Sommartid spelade man fotboll och bedrev fri idrott och vintertid fanns det en ishockeyrink och spolad bana för längdåkning på skridskor. Midsommarfiranden på idrottsplatsen lockade stora skaror från olika delar av bygden. Idrottsplatsen är fortfarande centrum för olika aktiviteter såväl sommar- som vintertid.

Igelbodaskolan invigdes 1956, under en tid då befolkningen i Saltsjöbaden växte snabbt och behovet av en modern skola i området ökade. Den ursprungliga skolbyggnaden uppfördes i efterkrigstidens funktionella stil, med ljusa klassrum och närhet till naturen som viktiga inslag. Många barn hade här sin första skolgång.

Med åren har skolområdet utökats med fler byggnader och anpassats efter nya behov, men huvudbyggnaden från 1956 står kvar som en tydlig del av platsens identitet. För många som vuxit upp i Saltsjöbaden är skolan förknippad med starka minnen – från skolgårdens lekplatser till gångvägarna genom skogen som ledde dit.

Ishockeyn har en lång tradition i Saltsjöbaden. Redan på 1940‑ och 50‑talen spolades en enkel naturisbana upp på idrottsplatsen, och det var här som de första hockeygenerationerna i Saltis tog sina skidskoskär. Under kalla vintrar fylldes isen av barn, ungdomar och publik som stod tätt längs sargerna. Det var också under denna tid som flera stora namn inom svensk hockey gästade platsen. Sven Tumba spelade vid några tillfällen matcher här på 1950‑talet, långt innan det fanns konstfrusen is, och hans besök lockade stor publik och satte Saltis på hockeykartan.

När en konstfrusen utomhusbana senare anlades fick sporten ett lyft och verksamheten växte ytterligare. Träningarna blev mer regelbundna och fler ungdomar hittade till hockeyn. Den nya anläggningen blev en viktig mötesplats för både föreningsliv och spontanidrott.

I många år gick den under namnet Månskensrinken — en plats där ungar spelade tills mörkret föll och bara månskenet och några få lampor lyste upp isen.

År 2011 invigdes ishallen, ett stort steg för sporten i Saltsjöbaden. Hallen gjorde det möjligt att träna året runt och gav hockeyn en modern hemvist. I bild syns den konstfrusna banan utomhus och en bild från invigningen av ishallen – en resa som visar hur ishockeyn i Saltis utvecklats från enkel spolad isbana till dagens fullvärdiga anläggning.

Kungliga Svenska Segelsällskapet har haft en central roll i Saltsjöbadens historia ända sedan slutet av 1800‑talet. När K. A. Wallenberg lät bygga samhället som en modern bad- och rekreationsort blev seglingen en självklar del av hans vision, och KSSS etablerade tidigt sin verksamhet här. Baggensfjärden och Hotellviken blev snabbt en av landets viktigaste arenor för kappsegling, och många av de stora svenska seglarprofilerna har tävlat här genom åren.

Under 1900‑talet växte KSSS i Saltsjöbaden till ett av Sveriges mest aktiva segelcentrum, med allt från ungdomsverksamhet till internationella regattor. Här har olympiska klasser tränat, och flera svenska OS‑seglare har haft sina hemmavatten just i Saltis. Traditionen lever starkt vidare, och varje år samlas seglare från hela världen för att tävla på fjärden.

I bild syns först samlingen inför KSSS Olympic Class Regatta 2022, Därefter följer motiv från 29er European Championship 2023, en tävling som visar hur Saltsjöbaden fortsatt är en internationell mötesplats för seglingens nya generationer. Tillsammans visar bilderna hur KSSS‑verksamheten i Saltsjöbaden lever vidare i dag, från olympiska klasser till internationella ungdomsmästerskap.

Tack

Det här arbetet hade inte varit möjligt att skapa utan stöd från flera håll.

Ett varmt tack till Erik Turesson, som utvecklat den digitala programvara som gjort det möjligt att skapa denna bok. Med moderna verktyg och stor skicklighet har han lagt grunden för både struktur och läsupplevelse.

Tack också till AI (Copilot) stödet, som bidragit med historisk information om byggnader, platser och miljöer och därigenom hjälpt till att fördjupa berättelserna.

Ett särskilt tack till Gunilla Brattberg, som med varsam hand har redigerat texterna och hjälpt till att få flyt i språket.

Tillsammans har vi alla gjort denna bok möjlig.

Förord

Under många år har jag samlat mina bilder från Saltsjöbaden på webbplatsen Saltisbilder.se. I denna bok är de strukturerade så att bilder från varje plats presenteras tillsammans. Årstidernas skiftningar och förändringar blir därmed tydligare. Motiven sträcker sig över en period på cirka tjugo år. Det innebär att en del miljöer redan har hunnit förändras eller försvinna.

Tanken är att man ska kunna bläddra i boken som i en traditionell fotobok – sittandes bekvämt med en laptop eller en surfplatta – och få en sammanhållen upplevelse av vårt vackra Saltis.

I registret till höger kan du klicka dig direkt till den plats du önskar besöka.
Boken finns endast på denna webbplats.

Copyright © Foto: Sten Brattberg
Saltisboken – version 1.0 / 2026